Två bullar och en kaffekopp.

Och därefter borde jag ta redan på tvätten, berget av ren tvätt växer verkligen- tur är väl ändå det! Men just nu sitter jag, nä jag halvligger faktiskt, i soffan och känner mig helt paralyserad..jag kan inte ta mig någon annan stans. Kroppen säger åt mig att här ska jag stanna just nu, jag vet inte hur länge men en sak har jag lärt mig och det är att lyssna. Lyssna på kroppen, lyssna till jordens rörelser för allt blir så mycket enklare då, mindre motstånd och mindre fight.

Bullarna är upptinade och kaffet står klart, dags att göra denna dag till den bästa dagen- som mina älskade barn så fint uttrycker sig varje morgon! Ha de’ fint!