När dröm blir till verklighet

Att bo vid havet har alltid varit min längtan, oftast har jag bott nära havet men aldrig just vid havet; aldrig som nu. Jag har alltid kunnat cykla till havet, blickat nedför gatan och nått havet med min blick, jag har alltid kunnat ta mig till en strand då jag är uppvuxen i en kuststad men jag har alltid velat mer, komma närmare.

När jag och Tobias träffades pratade vi ofta om mål vi ville nå, boende, familjeliv, upplevelser osv. Vi var överens om att vi skulle bo vid havet, någon gång. Vi var också överens om att leva fritt, utan skuld. Vi var också överens om hur vi ville att familjelivet skulle se ut..ja det fanns inte mycket vi inte var överens om kan jag säga, haha. Så unga och så målmedvetna och visst tog vi oss i ”mål”!

Nu lever vi i nuet här vid havet som närmsta granne och låter oss ge uttryck i det; växa in i livet som platsen och varandet har att erbjuda ❤️

Kram S

När en plats blir till mer än ett hem

Känslor som växer, insikter om att vi är där just Vi vill vara, platsen blir till mer än bara ett hem- vi vågar drömma, ta oss för, kasta, återvinna, återbruka, jordbruka (rimmar mer än vad det är sant), plantera, planera, sälja, ändra och förändra.

The Happy Hill skulle jag vilja kalla platsen, ja det stämmer som de sägs..”kärt barn har många namn”. Här uppe på berget blickar vi ut över vad som en gång var bara hav- inte alls särskilt länge sedan- och ser vad människors drömmar blivit till, bara för att de vågat drömma, nu är det min tur att drömma och förverkliga.

Kram S

Veckan som gått

Snön tinar i rasande fart och jag kan se att vårfloden kan komma att drabba stora delar av Sverige. Vi bor i en härlig bergssluttning så här rinner vattnet på rätt bra, men vattnet lär ju stiga jämte bryggan någon gång i Maj.

Vi tvättade våra två bilar vilket verkligen behövdes, tror vi tvättar Kugan en gång sedan vi plocka ut den i Oktober, dem var så smutsiga. Barnen hjälpte så klart till, vi skrattade en del då lillebror ville se oss alla blöta. Nu har hela vändpalnen vid stora garaget tinat fram och all gång runt huset, odlingsplatsen utanför köket går nu att sätta händerna i och det ska vi minsann göra nästa helg!

Solnedgångarna har varit många och vackra, här syns farleden upptinad och i skrivande stund har fjärden öppnats upp mycket mycket mer ❤️

Jag längtar så innerligt efter årets första dopp och jag har lovat mig själv att årets sista dopp ska bli just innan isen lägger sig igen!

Jag hoppas din vecka varit bra, upplyftande och varm, Kram S

En fredag i April

Vi gick med lätta steg, medvetna om att lycka skapar lycka och drömmar, tankar och kreativitet blir till verklighet bara vi människor vågar tro. Vi tittade på varandra och ut över fjärden som sakta gjorde sig fri från den långa vinterns grepp, vi andades och lyssnade tillsammans- sånt vi värdesätter i vardagen. Vi gissade på fåglar utifrån melodi, vi letade efter vårtecken och visst fanns de där! Mitt framför oss under hela promenaden. Vi pratade om vår frihet och om att allt blir precis vad Vi gör det till.

Frihet. Smaka på ordet, vad är frihet för dig? Hur ser din frihet ut, hur känns den, hur luktar den, hur upplever du den och upplever du den med dina fem sinnen?

Vi skrattade och njöt av nuet, vi blickar sällan bakåt men idag gjorde vi en snabb tillbakablick och kunde glädjas åt vart vi tagit oss, det finns bara nu så mitt tips till dig är att verkligen stanna upp, andas, känn och släpp energin fri.

Universum och jag, jag och universum är ett” -ett fint mantra att landa i. Det kom till mig under en promenad med Oskar. Oskar somnade och jag mediterade, visst är det häftigt att meditation kräver så lite men ger så mycket. Att helt gå in i sig själv, in i universum, in i kärnan, in i själen..där allting är, har varit och kommer att bli. Tillsammans med mitt mantra höll jag mina tummar hårt pressade mot varandra.

Ta hand om dig, kram S

En transformation

Att leva i glädje och kärlek till allt du är, gör och möter. För dig som redan är på väg är detta lätt att förstå men för dig som inte påbörjat resan ännu kan ganska mycket kännas provocerande, inte minst andra människor du möter. Du är en av universums alla magneter, vad du ger är vad du får. Så enkelt är det.

Jag står i köker

Och ser hur dagen gryr, morgonsolen blir till eftermiddagssolen, mat lagas och historier från förr berättas.

Köket som satt i huset var lika gammalt som huset, visserligen hade nån gett sig på att måla om luckorna på 70-talet men köket var slitet och med väldigt låg arbetshöjd men annars i bra utformning (precis som allt annat med etta hus som Axel S byggde helt själv för snart 70 år sedan).

Vi har insett att vi behöver mer bänkyta samt förvaring så framöver ska vi bygga oss en köksö men tills dess gör vi detta bästa vi kan av det lilla vi har.

Hur ser ditt kök ut? Kram S

Hon cyklar!

Vi startade dagen med cykel på gatan, Astrid testade med stödhjul men det såg mer obekvämt ut än nödvändigt så vi gick hem och där skruvade pappa Tobias bort stödhjulen och visst kunde hon cykla utan dem, så kul!

Solen skiner här men snön ligger fortfarande tjock, när är det snöfritt? Jag gissar till midsommar…så galet med snö!!

Kram S

Varför jag mediterar

Med hjälp av meditation kommer jag i kontakt med mitt inre, med min intuition – den vi kan lita till när vi ibland tänker på en vän eller släkting och slås av att just denne ringer, eller när vi känner att det är läge ta en annan väg till jobbet och det visar sig sedan att en bilolycka just skett i korsningen jag valde att inte ta, du förstår nog?! – med hjälp av meditationen är jag i kontakt med mig själv, med allt, med universum. Att meditera kan vara utmattande, urjobbigt och helt fantastiskt. Oftast känns det så bra efteråt, som att jag är viktlös men ändå helt uppfylld. Jag använder mig av kundaliniyoga och kundalinins sätt att meditera på, det finns massor på YouTube men se till att klippen är KRI stömplade, njut!

Mediterar du?

Kram S

Det finns inget slut

Minnen som sköljs över mig, ett ”tack för saften & kakorna” fick bli mina sista ord- med oss i minnen finns du liksom din tvillingbror som också lämnat jordelivet alldeles för tidigt. Vi kramades, grät och skrattade- som sig bör när en anhörig begravs, vi minns också, pratar och minns.

Döden var något som skrämde mig som liten, ja faktiskt till bara för nått år sedan men så har jag tillsammans med yogan och meditationen vågat känna på att döden är en del av livet och livet är en del av döden.

Så länge vi minns de bortgångna så lever de vidare ❤️

Kram S

Det här är Hemma

Under bar himmel och med solen rakt in i mina ögon gick jag min dagliga promenad, vid den blå dörren där jag brukar vända valde jag att utöka promenaden med 3 km- jag gick till vändplanen på Hörnskatan—längre ut än så tar en sig inte utan att hoppa ner i vattnet!

Solen värmde, lämnade spår i mitt ansikte i form av årets första fräknar, fåglarna kvittrade så där så en kan tro att de är på väg att tippa av pinnen..Oskar somnade tryggt till sången och vagnens sköna gung.

Jag stannade till bakom det gula torpet, som jag för några somrar sedan fotade när vi skulle ut till svärföräldrarnas stuga, sist jag stod där med en kamera önskade jag mig en liknande plats på jorden, ett eget paradis vid havet och just där jag står slår det mig—idag, just nu, har jag mitt paradis på jorden, bara några gårdar innan det gula torpet faktiskt, tanken och känslan kom med en sån kraft att det kändes som om att jag blev knuffad i bröstkorgen. Känslan som sköljde över mig kom med tårar, jag fortsatte att gå med den enormt sköna känslan- aldrig har jag känt mig så tom och full som när jag insåg att jag ju faktiskt har och lever så som jag alltid önskat. Jag har allt jag någonsin drömt om- jag är inte här på besök, jag Bor Här. Jag ska få se mina barn växa upp på vår lilla gård, jobba tillsammans för sånt vi villa ha och lära barnen att livet är här och nu.

Vårt ställe är det röda torpet med gröna taket ❤️ den vackraste platsen på denna jord enligt mig. Kanske inte bildskönt öh. men ack vilket lugn platsen bjuder in till.

Jag älskar att promenera längs Nötbolandet, här finns gamla torp, nybyggen, 90-tals hus och ett o annat soldattorp (se bild nedan) historier om svunna tider, om hockeykarrierär och brustna drömmar, här finns historier om storslagna liv, enkla liv och spännande liv. Någon gillar att köra bil, en annan har haft hunduppfödning och någon restaurerar en gammal ladugård, alla har en sak gemensamt och det är att vi vaknar till soluppgången över havet och somnar till densamme (solnedgången).

Kram S

När jag ringde min mor

Efter en hel dag i en helt annan stadsdel kom vi hem till ett Hem invaderat av myror. Jag stod där, helt handfallen, och tänkte på vad besiktningsmannen från försäkringsbolaget sa ”blir det jobbigt med myrorna så ring, då skickar vi några dosor” – han var här i annat ärende men vi uppmärksammade honom på de få myrorna som fanns och där o då tänkte jag ”äsch, inte kan de här små myrorna bli jobbiga, de hinner ta sig ut innan dess”… Jo tjena!

Jag tog upp telefonen och ringde min mor, berättade om myrorna och hur de gick ovanpå varandra (!!) Samtidigt som jag berättade om hur jobbigt detta faktiskt var, äckligt, så googlade hon och utbrast ”kanel!” – att strö kanel där myrorna kommer från ska tydligen hjälpa medan någon annan som just testat menar att det inte funkar Men jag hade inget att förlora så jag strödde kanel där vi sett de få myrorna komma upp och visst försvann de, de liksom skingrade sig fort som tusan och har låtit oss leva på som normalt- fast utan kanel i lådan. Det gick en helt kryddburk men det var det värt.

Att ringa och be om en dosa det gör jag bara inte, inte med tre barn och hund hemma- totalt giftigt. Kram S

Solskensnytt

När solen går upp där strax efter fem så gör den sig till sådär extra som den gör vid den här tiden på året. Rött och eldigt lyser den genom övervåningen och in i mitt sovrum, väcker mig med en liten strimma- en strimma som talar om hopp och längtan efter en blommande vardag.

Idag har jag satt om mina sticklingar, pelargoner i massor, och det är nått visst när en ser var och en av dessa små sticklingar med fin blomsterknopp.

Solen har just gått ner och jag värms in i märgen, solen har strålat hela dagen och mer sol kommer det att bli ❤️ (idag sken solen ca 14,5 h) 14-15 h /dygn med solsken, jag tror minsann vi hamnat precis där vi ska vara. Tusen sandkorn smeker min kind sådär som bara en mor kan göra, vi är hemma.

En fågel viskade i mitt öra

Andetag efter andetag kom jag närmare mig själv, min grund. Fåglarnas kvitter spred sig som ett eko över fjärden och jag fann en sån enorm ro i deras kvitter. De berättade historier om fjärran land, om värmen som kommer och kylan som gjort sitt. Fåglarna berättade om bon de skall bygga, om fågelungar de ska mata och om alla småkryp som smakar så gott just här i norr.

Träden är många och alternativ till stilla ruvning finns i nästan varje träd såhär på landet. Det märks. Fåglarna trivs och bygger sina bon med kvistar som gått av efter vinterns tunga snö. Just i det är det så lätt att se att allt som sker och är, är just som det ska- tung snö för att kommande fåglar ska ha grenar och små kvistar att bygga med, för att träden ska få ännu tätare kronor och för att krypen ska ha någonstans att bygga bo. Så enkelt att se det hos andra, lite svårare att landa i själv utan att ifrågasätta varför- något jag tränat på i många år och fortsätter att träna på. Grubbla inte, fundera inte på varför när saker inte blir som du tänkt- bara landa i att det är precis som det ska.

Här sitter jag på en stol mitt i rummet, lyssnar till mina tre barns andetag, landar i det- mjukt som bomull ❤️ Jag önskar att du landar minst lika mjukt i ditt, kram S

Uppdatering angående pågående renovering

Skön rubrik va’? Jag är så glad, två av tre tak på övervåningen är färdiga, vi ha satt ca 60 kvm tak och i morgon är tanken att sätta det sista. Shiplap, plank alltså, i vitt- så vackert att vila ögonen på men inte det lättaste att göra med fyra barn hemma, allt bygge sker när barnen vilar eller är upptagna med lek. Kurragömma är en bra och uppskattad lek här, det göms på alla tre våningsplan, i vinden, under sängar, i skrymslen och vrår- överallt faktiskt.

Nu ska vi ta oss en välförtjänt paus, dagen har inte bra varit en ‘bygg-dag’ utan en ‘skotta-bort-all-snö-och-is-dag’ också. Med hjälp av traktor har vi fått bort vår gigantiska snöhög/puttat den över slänten men vi har också tagit bort massor med is och snö som legat på de gjutna gångarna runt huset, hurra! Det luktar vår (jord, hundbajs och blöt asfalt) och mitt hjärta bultar lite extra just denna vår ❤️

Har du en massa snö kvar?

Kram S

Ett hem i förändring

Inget är väl så häftigt som att våga drömma, planera och utföra. Igår fick vi liksom påminna oss om att vara husägare är en resa- ingen slutdestination! Vi har flera år av ‘göra’ framför oss och det är så häftigt att landa i att inget behöver vara klart till ett speciellt datum utan resan är målet. Precis så.

Vi ska; dra ny el i hela huset, fixa golven, byta yttertak- döttrar och fönster, byta garageportarna till motordrivna, bygga en pregola mot den södra husväggen, resa ett växthus, fixa gäststugan (nya ytskikt invändigt), ordna en drömmig trädgård i fruktlunden, renovera vår gigantiska brygga, bygga en omklädningsbod nere på stranden, bygga ett stort bord nere på stranden av virket från bryggan, och massor av småfix, lister- dörrfoder mm. Men mest av allt ska vi njuta av allt, njuta av resan, bada, leka, åka skridskor på fjärden, leka kurragömma i trädgården som ju faktiskt är på 5000 kvm! Tacksamt summerar vi Tusen sandkorn som vårt livs bästa investering ❤️